Förra veckan gick jag på bio med Olivia, vi såg "En underbar jävla jul". För er som har sett den så vet ni vad den handlar om. Men för er som inte gjort det så är det ett homosexuellt par som lever tillsammans med sin kvinnliga kompis. Detta paret blir inte accepterat av någon utav familjerna och det uppstår en massa konflikter. Folk som satt där i biosalongen skrattade och verkade tycka att allt var hysteriskt roligt. Men det var det inte för alla.

Det är så jag har det i min familj/släkt. Jag har i och för sig ingen pojkvän, men jag blir inte accepterad för den jag är. Då är det enbart släkten på mammas sida som har problem med det, inte alla, men många. När de fick träffa mitt ex för ca tre år sedan, så behandlade de honom som skit och som om han inte ens vore där.

Det är sådan skit jag har fått växa upp med och det är det jag fortfarande möter i släkten.

Igår firade vi jul tillsammans, och jag nämnde att jag skulle träffa en rik man så småningom. Därefter dog samtalet och stämningen blev tryckt och osäker bland några av de som hörde. Jag hade nästan kunna ta på luften i rummet just då. Men efter snabbtänkthet av min storebror (som accepterar det) så byttes samtalet ut och vi fortsatte som om ingenting hade hänt.

För mig har det varit väldigt svårt under denna termin att hantera och har mått väldigt dåligt i omgångar, och det är småsaker som hela tiden sätter igång det. Små saker som blir väldigt stora för mig när jag kopplar det till släkten och oacceptansen. Vilket jag i efterhand tycker är väldigt onödigt, men just i stunden blir allt bara så stort. Det tar mycket energi och jag mår bara sämre av det för det känns som att jag gör de personer jag verkligen älskar och bryr mig om illa. Vilket i sin tur blir mer jobbigt då jag inte alls klarar av att skada andra människor, varken utvändigt eller invändigt.

Jag har börjat gå till en psykolog för att ta hand om mig själv och få mig själv att hantera situationer bättre.

Jag hoppas att mina vänner förstår om jag verkar grinig eller ledsen, det är inte ert fel och jag menar aldrig något illa om jag skulle säga något som sårar eller gör er illa.

Jag tycker att det här verkligen är något som måste tas upp, och det är bra att göra en film av det, men jag tror inte att folk faktiskt förstår att det finns många människor här i världen som faktiskt har det på detta sätt. Det måste alla bli mer uppmärksamma på och verkligen göra något åt. Det är inget fel med att vara homosexuell, eller att ha någon som helst annan läggning. Som Olivia säger, alla är bra precis som de är!