Människor är vidriga djur

http://www.etc.se/inrikes/svenska-grisar-ska-spannas-fast-hogre-lonsamhet
 
Det här gör mig så äcklad! Hur kan någon göra såhär mot djur? Det här kan verkligen inte bli lagligt i Sverige, det är djurplågeri på hög nivå. Jag kan inte Förstå att vi ens tar in griskött från Danmark när vi vet att deras grisar blir behandlade på detta viset. Vidrigt är vad det är! 
 Nej, till att binda fast grisarna på detta viset och ge dem större utrymme till att faktiskt kunna gå lite. Det är deras rättighet.
 
Tänk om någon hade bundit fast dig på det viset när du skulle insemineras och sedan stå sådär i nio månader till du fick ditt barn, för att att till sist göda det innan det ska slaktas. Tänk på det! 
 
Nu vet inte jag om jag kan lita på denna tidning, men det är oavsett vidrigt och borde fortsätta vara förbjudet!

Dans är verkligen livet

Fyra veckor på balettakademien har nu gått och jag ser verkligen fram emot att få gå tre hela år på denna underbara skola. 
 Ska jag vara helt ärlig så var jag lite skeptisk till skolan innan, men nu känner jag bara att detta är helt rätt för mig. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så får jag jättemycket verktyg för att kunna utvecklas och bli en riktigt bra dansare. Vilket såklart är mitt mål. 
 Vi har balett varje dag, vilket jag tycker känns jätteskönt. Läraren jag har just nu är dessutom helt underbar, jag är nästan kär i henne. Hon kommer med så mycket underbar energi och glädje och det smittar verkligen av sig på alla i hennes balettgrupp. Det tråkiga är att nästa vecka ska vi byta lärare. Hon är säkert också bra, men med Ane-Mari så hittar jag nya saker hela tiden och jag kan verkligen jobba med mig själv och min teknik på ett riktigt bra sätt. På bara dessa fyra veckorna har jag utvecklats jättemycket.
 
Vi har modernt tre gånger i veckan, och en av de klasserna är tre timmar lång. Den läraren vi har i modernt just nu är dock inte den bästa. Jag fixar inte det alls och tycker att modernlektionerna är det tråkigaste på hela veckan. Är inte den enda som tycker det heller dessvärre. 
 När jag gick första året i Härnösand, för fyra år sedan, så hade vi en gästlärare som hette Gregory. Det var första gången någonsin som jag tyckte att det var tråkigt att dansa. Har provat hur mycket olika danser som helst och alltid tyckt att det var roligt, även om jag inte varit bra det. Men med Gregory så fanns inte samma glädje från min egen sida. Nu har vi den kvinnliga versionen av Gregory på BA.. De är verkligen precis samma människa, bara annat kön.
 
Jazzen älskar jag, som vi också har tre gånger per vecka, varav en är tre timmar lång. Det är utmanande men samtidigt inte alltför svårt för att hinna med och snappa upp de där små (förbannade) rörelserna. Dessutom är jazzläraren riktigt snygg och väldigt charmig av sig. Så det är ju såklart också positivt xD
 
Vi har även akrobatik och komposition en gång i veckan. Men akrobatiken tycker jag är lite för lätt. Jag har haft samma sak på Härnösand folkhögskola och då gick vi till och med längre. Så det vi gör på BA nu har jag redan gjort. Vilket är lite tråkigt.
 Kompositionsläraren är väldigt knepig och förklarar helt tokigt för oss. Ingen fattar vad hon menar och helt plötsligt kan hon säga, "nej, inga fler frågor nu, bara gör". Ingen vet vad vi ska göra så alla chansar lite. Dessutom kan hon helt plötsligt skrika "What if", helt utan sammanhang till föregående eller nästkommande meningar. Det förstår jag mig inte heller på..
 
Två fyspass har vi också varje vecka, den första är på måndag morgnar, först av allt på dagen. Det tycker jag inte om. I måndags hade vi ett riktigt tufft pass, vilket resulterade att ingen orkade lyfta benen i baletten som var lektionen efter. Andra passet är på onsdag eftermiddagar, sist på dagen. Då känner jag att man kan ta ut det sista som finns kvar i kroppen efter en hel dag och sedan bara komma hem och lägga sig och sova. Mycket bättre planering enligt mig ^^
 
Överlag så är jag väldigt nöjd med skolan, och snart ska vi ändå byta alla lärare och inom dans så är det ju så att man inte kommer att tycka om alla. Man kommer inte heller att bli omtyckt av alla, och så är det bara! Men jag trivs och det är ju ändå huvudsaken.

Efter tre veckor

Hur mycket hinner man inte med på tre veckor? Här har jag bott nu så kort tid, men det känns som att jag bott här i flera månader, om inte år. Så mycket gör man så att tre veckor känns som så mycket längre tid. Träffat massa nya människor både i och utanför skolan. Haft nollning, börjat dansa för full räkning och massa därtill. Jag trivs verkligen som fisken i vattnet och det här är min stad. Det är min skola. Jag har Olivia i samma stad och Mia och Matilda bor inte så långt borta så vi skulle kunna träffas över en helg. 
Jag får så mycket verktyg av skolan också, till att verkligen bli en riktigt bra dansare. Har träffat en naprapat och gjort en screening på skolan, som sa precis vart jag var starkare, vad jag måste jobba på och vart jag verkligen måste stretcha. Fått massa nya stretch- och styrkeövningar som jag ska göra för att bli stark och vig. Det enda skolan inte gör är att pusha oss. Vilket jag tycker är väldigt bra. Vill man bli en dansare får man ta sig dit själv. Men man kan få en massa verktyg att använda sig av på vägen. Det får man verkligen här. 
 
Livet är bra och jag kan inte ha det bättre just nu!