Förändringar sker, acceptera dem!

Förändringar är något som alltid sker, oavsett om man vill det eller inte. Förändringar i landet man bor i, förändringar i sin omgivning och förändringar inom sig själv. Jag kan känna att jag har förändrats väldigt mycket den senaste tiden. Det är nog inget som många tänker på egentligen, men när jag själv tänker tillbaka på det som varit så känner jag att jag inte är samma person som innan. Det händer saker hela tiden och det finns ingen som kan ungå att förändras av det som sker runt omkring oss.
Sedan jag flyttade till Stockholm så har jag förändrats och det är bara under fra månader. Tidigare var jag i stort sett emot alkohol, kommer till och med ihåg under nollningsveckan, när en i tvåan frågade vad jag drack, och jag svarade vatten. Efter det har jag varit full tre gånger och gjort saker jag aldrig skulle göra annars. Jag vet dessutom själv att jag kommer att dricka igen och göra andra saker som jag kanske inte borde göra. Jag shotade med mamma och pappa dagen efter att jag kom hem till Blekinge. Drack vodka med släkten på julafton och vin med min yngsta moster igår kväll. Tidigare skulle jag inte få för mig att dricka en enda droppe av något av det jag nämnt nu.
Jag har flyttat ihop med två andra killar, och jag den ena av dem har våra meningsutbyten när vi inte riktigt tycker likadant. Han tycker att jag är känslosam och alltid visar mina känslor för hela världen. Vilket är sant. Det har jag gjort hela tiden. Men den vetskapen har ändå fått mig att veta själv när jag kan visa hur jag känner och när jag inte borde göra det. För även om jag tycker att det är väldigt bra att kunna visa sina känslor, så behöver inte alla veta om när jag är ledsen. Jag vet nu vilka kompisar jag kan visa mig själv helt öppet och vilka känslor jag har för stunden.

Förändringar sker hela tiden, där vi bor, runt omkring oss, och inom oss själva. Man kanske inte kan känna igen sig ibland, men hela tiden så upptäcker man nya saker om sig själv, och det är så det alltid kommer att vara. Jag tror inte att man någonsin kommer att hitta sig själv helt och hållet, utan man är i ständig förändring.

Oacceptans som folk inte förstår

Förra veckan gick jag på bio med Olivia, vi såg "En underbar jävla jul". För er som har sett den så vet ni vad den handlar om. Men för er som inte gjort det så är det ett homosexuellt par som lever tillsammans med sin kvinnliga kompis. Detta paret blir inte accepterat av någon utav familjerna och det uppstår en massa konflikter. Folk som satt där i biosalongen skrattade och verkade tycka att allt var hysteriskt roligt. Men det var det inte för alla.

Det är så jag har det i min familj/släkt. Jag har i och för sig ingen pojkvän, men jag blir inte accepterad för den jag är. Då är det enbart släkten på mammas sida som har problem med det, inte alla, men många. När de fick träffa mitt ex för ca tre år sedan, så behandlade de honom som skit och som om han inte ens vore där.

Det är sådan skit jag har fått växa upp med och det är det jag fortfarande möter i släkten.

Igår firade vi jul tillsammans, och jag nämnde att jag skulle träffa en rik man så småningom. Därefter dog samtalet och stämningen blev tryckt och osäker bland några av de som hörde. Jag hade nästan kunna ta på luften i rummet just då. Men efter snabbtänkthet av min storebror (som accepterar det) så byttes samtalet ut och vi fortsatte som om ingenting hade hänt.

För mig har det varit väldigt svårt under denna termin att hantera och har mått väldigt dåligt i omgångar, och det är småsaker som hela tiden sätter igång det. Små saker som blir väldigt stora för mig när jag kopplar det till släkten och oacceptansen. Vilket jag i efterhand tycker är väldigt onödigt, men just i stunden blir allt bara så stort. Det tar mycket energi och jag mår bara sämre av det för det känns som att jag gör de personer jag verkligen älskar och bryr mig om illa. Vilket i sin tur blir mer jobbigt då jag inte alls klarar av att skada andra människor, varken utvändigt eller invändigt.

Jag har börjat gå till en psykolog för att ta hand om mig själv och få mig själv att hantera situationer bättre.

Jag hoppas att mina vänner förstår om jag verkar grinig eller ledsen, det är inte ert fel och jag menar aldrig något illa om jag skulle säga något som sårar eller gör er illa.

Jag tycker att det här verkligen är något som måste tas upp, och det är bra att göra en film av det, men jag tror inte att folk faktiskt förstår att det finns många människor här i världen som faktiskt har det på detta sätt. Det måste alla bli mer uppmärksamma på och verkligen göra något åt. Det är inget fel med att vara homosexuell, eller att ha någon som helst annan läggning. Som Olivia säger, alla är bra precis som de är!