Under ett och ett halvt år ungefär har jag lidit av psykisk ohälsa. Väldigt mycket ångest framför allt, då jag inte ville göra någonting. Det har varit otroligt tufft för mig och jag har mött oförstående människor som nästan gör ångesten än värre. Några dagar hade jag så kraftig ångest att jag bara ville att allt skulle ta slut. Upphöra helt så att jag bara skulle slippa allt. Men jag har fortsatt kämpa och kämpat mig igenom väldigt svåra perioder, kämpat mig igenom otroligt många oförstående människor och nu sitter jag här, på min säng, vid min dator.

Idag, är jag nästan lite extra stolt över mig själv. Idag, har det gått två hela veckor utan att jag fått ångest över huvud taget. Jag höll på att få det i lördags kväll, men jag tog mig ur det med hjälp av en bra bok. Känslan som var på väg försvann helt och sedan kunde jag somna i lugn och ro.

Två hela veckor utan ångest, känns nästan overkligt, från att ha haft ångestattacker flera gånger i veckan till att inte ha haft det på två veckor. Det är lite så jag känner att jag borde fira. Det har väl i och för sig gjort ikväll. Har bara tagit det lugnt och varit helt för mig själv, med min bok i fåtöljen och en kopp varm te. 

Jag är både stolt och glad över att jag har tagit mig igenom en så svår tid i mitt liv och jag känner nu att det verkligen går mot ljusare tider. Det kommer sakta men säkert att bli bättre och bättre och tillslut kommer allt att bli bra. Det vet jag.

Men jag har också mycket att tacka mina vänner förmymy, som har stöttat och hjälpt mig när det varit som värst och de dagar då jag har mått bättre, alltid funnits där oavsett, och till er. Jag älskar er så otroligt mycket!